För tredje året i rad var jag på plats och hjälpte Svenska Eldvatten bakom disken med servering och översättning (skånska till göteborgska). Det var som vanligt två dagar fyllda med kul möten och massor med god dricka.
Eder bloggare.
Enligt arrangören såldes det 4000 biljetter för fredagen och 10000 för lördagen, det märktes. Under fredagen fanns det tid och plats att stå och prata under långa stunder utan att någon annan drabbades. Det är också säkrast när det gäller tillgång på dricka som det kanske inte finns så många flaskor av.
Lördagen var avsevärt mycket mer hektiskt med väldigt mycket mer besökare. Det är en mer krävande dag men jösses vad kul det var. Lite extra spännande är alla besökare man lär känna som kommit alla år, det är många stammisar i Eldvattens monter kan jag lugnt säga.
The gang utan Anki.
Trångt på golvet.
Just stammisarna gör det extra kul, Eldvatten har lyckats få en rejäl skara med fans. Detta är en skara som letar sig fram till montern så fort det öppnar och sedan provar sig igen ett par drams står och snackar massor, försvinner iväg en stund för att återkomma både en och två gånger till under dagen. Jag tycker det visar vilken kvalitet deras släpp håller och vänta bara, jag har fått smaka vad som komma skall…
Bakom disken tog jag mig friheten att prova lite av det vi serverade för att kunna guida så bra som möjligt. Favoriterna var två buteljeringar från David Stirks Creative Whisky Company. Den ena hetta Orkney och var en härligt fruktig 9yo HP, den släpptes den 7/3 på SB och sålde slut direkt. Den andra släpps på SB den 14/3 och det kommer cirka 60 flaskor av den, Isle of Islay 10yo (Lagavulin) lagrad på sherryfat, en rökbomb med sherry vad skulle rimligen kunna gå snett.
Pär Caldenby på besök.
Ingvar Rönde låter sig förföras av kommande släpp.
Vad lyckades jag prova utöver det som fanns i vår egen monter då? Smögen Barrique! Fick jag mig ett smakprov av, det är en riktig maffig whisky som jag är glad över att ha en flaska öppnad av här hemma.
Bishops I Malmö presenterad sin HP single cask, den imponerade på många, inte mig, jag tyckte den var svavelosande sur som vissa sherrylagringar blir ibland. Så HP var en av höjdpunkterna och lågvattenmärket i min mun.
Hven bjöd på ett smakprov av sin senaste Seven Stars Mizar och det är en skön whisky men kanske lite för tam, det är svårt att inte gilla den men den stod sig lite slätt. Bäst var en Rom serverad hos House of Symposium, en galet bra Hampten 2010 6yo buteljerat av italienska Velier.
Bäst i min mun.
Det är löjligt kul att få stå bakom disken och prata sig hes i två dagar, det sätter en på prov gång på gång och man får vara försiktig med vad man serverar. Vissa verkar ha järnkoll men efter en liten stund inser man att man inte ska servera den där singel cask rökbomben utan istället är det faktiskt en snäll bourbon lagring på 43% som passar bäst. Man lär sig vara lyhörd och ödmjuk, vi är alla så olika och det är viktigt att inte glömma det.
Jag vill be att tacka Peter och Tommy för att än en gång ge mig chansen att representera Svenska Eldvatten, det är något jag gör med glädje.
Senaste kommentarer