Det är inte utan en viss ödmjukhet man numera titulerar sig Brand Ambassador för Svenska Eldvatten! Jag kommer att ha hand om provningar i Skåne med omnejd och jag ser verkligen fram emot att få planera provningar med er för era whiskyklubbar, restauranger/pubar eller företag.

Kontakta mig via Facebook här MathisWhisky eller via epost mathias (at) mathiswhisky (punkt) com

Det här är ett spännande litet destilleri, bonden Francis Cuthbert grundade destilleriet 2005 som han driver med brodern Ian. Han odlar sin egen malt och det framgår på etiketten vilken skörd som använts. När gården är i vila runt midsommar och under vintern kokas det sprit (ca 100 fat om året). Under en lång tid så hörde man berättat om personer som varit där och fått prova whisky från faten. Smått lyriskt undrade man när han skulle släppa sin första whisky, de är ju så bra! Svaret lär alltid ha varit ”när den är klar, den kan ligga lite till”. Det måste vara en otrolig lyx att kunna lägg whisky på fat och sedan bara låta det ligga utan att behöva oroa sig för räkningar eller finansiärer.

I fjor dök äntligen den första buteljeringen upp, en 12yo destillerad 2005 och buteljerad 2018, vilket destilleri släpper en 12yo som första släpp!? Raskt efter det kom Summer Batch 2006 och nu kom Winter Batch 2006 båda buteljerad 2018.

För det första släppet, Inaugural Release har tre fat använts och den ligger på 55,8%.
Det är en väldigt delikat historia, nosen är söt med inslag av citrus. Smaken inleds riktigt sött, godis sockerbit, sötman tar aldrig slut.
Det här är en riktigt bra whisky, väldigt lätt och fin, en sådan man kan sitta med hela kvällen. 

Andra släppet, Summer Batch Release, här är det troligen 6 fat som gått åt och den är nedvattnad till 46%. Den är fetare i nosen, mycket fruktigare och mer citrus, vanilj, svagt som finner jag vitt vin. Smaken är även här sööööt, underbart söt, lite nötig, en förnimmelse av fat. Så perfekt balanserad att den nog kan uppfattas som tråkig.
Jag älskar den här, den ligger perfekt i munnen. Man kan säga vad man vill om nedvattnad whisky men i det hör fallet klagar jag inte.

Så tredje släppet, Winter Batch Release, här har man använt 6 fat first fill bourbon och den håller 46%.
Den är väldigt lik Summer Batch i nosen men med mer vitt vin i nosen. Även i munnen  påminner den om Summer Batch men faten är mer framträdande, lite ekbeska.
Men låta inte det lura er, det här är bra grejer!

På det hela taget är det tre riktigt bra whisky, makalöst att släppa en 12 åring som första whisky.

Vi gillar transparens.

Har under året funderat om det var rätt att hoppa över kalenderköp i år, jag köpte en superlyx 2015 och det var riktigt imponerande dricka som kom med den. Det dyker upp rätt mycket annonser om detta och jösses vad det spenderas tid på att sätta ihop kalendrar, det är riktigt kul att se! Men jag beslutade mig för att helt enkelt skippa det i år också, det är pengar som kan spenderas på andra flaskor eller en biljett till TWS (The Whisky show) istället. 

För två veckor sedan så satt jag och åt lunch med frun och hon berättade att hon köpt en te kalender. Samtidigt undrade hon om jag köpt en whiskykalender och när jag sa nej undrar hon varför jag inte satt ihop en från alla mina sample… JA Mathias, varför har du inte gjort det undrar jag för mig själv? Med över 200 sample så är det ju inte så att det inte finns nog för att få ihop en schyst kalender. Sagt och gjort så har det nu slumpats fram 24st sample för att avnjutas under december månad. Hur många av oss har inte lite väl många sample, gör slag i sak och sätt ihop en egen. Låt någon annan plocka ihop den och få dem sedan placerade så att ni inte ser vad det är som finns i kalender så blir det en överraskning varje dag.

Som bloggare är jag inte van att få gratis sample, verkligen inte! Så när det äntligen kommer ett borde man känna sig överlycklig, men när det följer med ett reellt hot ”smaknoter på Mathis whisky annars jävlar!”… Hade det kommit från någon annan än kramgoa mjukisen David Tjeder hade jag blivit rädd 🙂

Hanyu The Joker 57,7% från Ichiro’s Card series

Hanyu The Joker 57,7% från Ichiro’s Card series har jag fått i glaset. Det var en flaska som landade på SB i mars 2015 och sålde slut på sekunden trots en prislapp på 3999kr. Jag var en av dem som missade den, samma släpp innehöll Caol Ila 30yo och ett gäng Chichibu. Allt låg egentligen långt över vad jag var villig att betala på den tiden, det var den gamla goda tiden som ni säkert kommer ihåg. 

Det är en vatting av 14st fat från 6 årgångar och det är ett sammelsurium av olika fattyper. 

Vi börjar utan vatten.
Den är lite örtig i nosen med inslag av svaga russin, man hittar en skön vaniljsötma från bourbonfaten. Det doftar lite viniöst av vitt vin och så finns det inslag av nyoljad trä.

Även i munnen börjar den örtigt, lite lakrits som kommer snabbt och sedan är borta. Här finns något nötigt (kan inte placera vilken nöt det är) det hela övergår i en pepprighet som lägger sig ganska snabbt och kvar finns en härlig sötma. 

Nu med vatten.
Hmmm, tunnare och skörare! Jag hade inte mycket vatten i men den gillade inte alls det, det gäller även smaken 🙁

Vad kan man säga, detta är en väldigt komplex whisky som är fylld med lager på lager i både doft och smak. Här finns massor med dofter och smaker som jag inte kan sätta fingret på. Det är sällan jag hittar så mycket i ett glas som den här. Jag är en stor fan av Ichiro Akuto och hans Chichibu men har inte haft förmånen att dricka någon Hanyu tidigare. Detta visar än en gång vilken mästare han är inte bara på att koka spriten men också på att blanda den. 

Stort tack David för samplet! 

Jag hade turen att bli utvald att gå på Diageos Special Release provning i Köpenhamn genom en lottning som anordnades i Facebook gruppen Här är mitt whiskyskåp detta tillsammans med Ingela Gustafsson och Magnus Franzon Uvebrant. Provningen hölls i restaurangen Lidkoebs lokaler på Vesterbrogade inte långt från stationen och ännu närmare Juuls (som besöktes strax innan provningen dock utan inköp hur nu det gick till). 

Framför oss hade vi 13 stycken whisky som vi provade oss igenom under 3 timmar. Det visade sig vara en blandning av Special Release släpp från 2017 och 2018 och som till slut blev 14 stycken.

Längst ned finner ni en lista på samtliga provade, två av dem uppskattade jag inte alls. De två var Caol Ila unpeated och JW White Walker, Caol Ilan öppnade aldrig upp sig för mig och blev rätt tråkig och intetsägande och JW var inte alls min grej helt enkelt…
Vad var bra då? Allt egentligen… men om vi koncentrerar oss på ett par flaskor som släpps i morgon.
Cladach visade sidor jag inte märkt tidigare, det är en väldigt bra whisky.
Pittyvaich var en kul upplevelse, det var en hel del öl och malt i smaken.
Oban 21yo upplevde jag som mycket bättre än föregångaren, en riktigt delikat historia som kräver lite tid i glaset för att komma igång.
Talisker 8 levererar, det är en härligt söt historia med inslag av rök.
Lagavulin 12yo är alltid ett säkert kort, den är mycket sötare än jag kommer ihåg tidigare utgåvor.
Men bäst i kväll är utan tvekan Caol Ila 35yo, det är en fruktcocktail som bara levererar, sååååå bra! 

Priserna kan man naturligtvis ha synpunkter, jag har det på samtliga flaskor vi provade i kväll. Men priset förtar inte upplevelsen och det är att det är ett väldigt stabilt släpp från Diageo. Inget är dåligt, man kanske inte uppskattar allt som i mitt fall men hantverket är bra. 

Glen Elgin 18yo (2017)
Pittyvaich 28yo
Blair Athol 23yo (2017)
Oban 21yo
Collectivum XXVIII (2017)
Teaninich 17yo  (2017)
Caol Ila 15yo unpeated
Inchgower 27yo
Cladach
Talisker 8yo
Caol Ila 35yo
Brora 34yo (2017 provades helt blint)
Lagavulin 12yo
Johnnie Walker White Walker

Hmm, Brora… Den gick inte av för hackor, det är fantastisk dricka.

Detta är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum, vissa hävdar att det är det enda rätta sättet att prova whisky på. Vi kan väl säga att det är det mest ärliga sättet att prova whisky på. När du inte vet om det är Famous eller Brora i glaset så blir man lite mer ödmjuk kan jag lova.
Varje vecka har jag nöjet att med ett fantastiskt gäng whiskyälskare i Svenska Whiskyakademien (fd Blindskottsgruppen) prova whisky blint via Facebook. Det skrivs hejvilt och sedan gissas det lika vilt, med väldigt varierande resultat, det är fantastiskt kul.

På senare tid har Eslöfs Whisky Society anammat detta under sina provningar, vi vet när vi kommer dit att vi kommer att testa exempelvis The Balvenie. Buteljerna visas inte förrän provningen och röstningen är klar, det är kul och bjuder upp till en annan typ av dialog kring bordet. Det ställer också helt andra krav på provningsledaren, det finns dom som klarar det bättre än andra.
Men det ställer också lite andra krav på oss som provar, man koncentrerar sig på en annan nivå. Det är väldigt givande och man lär sig undan för undan att hitta mer och mer i glaset. Jag räknar mig själv till den skara som inte är speciellt duktig på att hitta dofter och smaker, eller i alla fall har svårt att hitta associationer dem.
En annan sak som jag märkt är att jag fått en mer avslappnad relation till whisky. Jag har suttit och njutit av både Brora och Famous i glaset och vet ni, båda är bra, visst den ena på ett helt annat plan men ingen är dålig. I Whiskyakademien så blandas verkligen högt med lågt och det är väldigt sällan som något är dåligt idag.

Blindprovningar är ett ypperligt sätt att komma ner från sina höga hästar och vill man prova på det så är det enkelt. Samla ihop ett par kompisar, ta med er vars en eller två flaskor som ni provar blint tillsammans. Det är kul och lärorikt, jag lovar det är värt besväret. Det är också skitsvårt, knepigt, frustrerande och allt som oftast är man helt ute och reser men vill ni testa så pricka in punkterna här under så kan man få lite rätt i alla fall.

Land?
Destilleri?
Ålder?
Alkoholhalt?
OB eller IB (Officiell eller Oberoende buteljerare)?
Fatlagring?

Denna månad har vi fått extra uppgifter i Whiskyakademien, Hur bra är hantverket (1-10) och vad skulle du betala för flaskan.

Så nästa gång ni träffas med polarna för att dricka lite whisky, testa att göra det blint! 

Ohh det ser kul ut det måste jag prova, men se det destilleriet är jag nyfiken på måste testa, ohh shiny must have!! Jag gissar att det är många med mig som har samma ”problem”, man köper en massa sample och sedan blir det stående i skåpet. 

Årets utvalda semester sample.

Jag gick för en tid sedan igenom samtliga sample i skåpet och insåg att mina första sample fortfarande står oöppnade. Jag köpte ett paket med fem stycken Akashi och jag har inte öppnat dem än, det var troligen 4-5 år sedan. Det är inte så att jag inte dricker sample för det gör jag men när jag väl står och ska välja något för kvällen så blir det nästan alltid en öppnad flaska valet faller på och inte ett sample. 

Genom åren har jag samlat på mig en del kul sample, däribland ett gäng Karuizawa med 67:an som kronan på verket. Fyra stycken av elva av Kurrarna är uppdruckna, 67:an står fortfarande där, i höst ryker den och de återstående när jag och Paul sätter oss ned för ännu en lina. 

Oftast blir det så att jag tar med mig ett gäng sample när jag reser, till en tjänsteresa hade jag med mig tio sample vilka jag delade med kollegorna så dom skulle få prova lite udda grejer. Nu stundar semester och jag kommer att vara borta lite längre, så nu har jag plockat fram en rejäl batch på nästa 40 stycken. Däribland ett par äldre grejer som jag tänkt spara till det där tillfället, ni vet, det där som aldrig verkar uppenbara sig. 

På sistone har jag varit rätt disciplinerad och knappt köpt några sample alls, North Stars 12yo Ardbeg är ett undantag, för många har sagt att den är makalös och därmed måste provas. 

Nåja om allt går som det ska under semestern så kommer jag under 200 sample och det får väl ses som en milstolpe, men Akashi står kvar i skåpet.

För en tid sedan köpte jag lite bourbon vid ett besök i London, flaskorna var Weller Antique 107 och W L Weller 12yo från Buffalo Trace. Anledningen var dels att jag ville testa flaskorna, dom är väldigt prisvärda typ 400kr stycket om ens det. Fast den andra anledningen var lite roligare, jag hade läst om Poor Man’s Pappy, en blandning av dessa två flaskor som ska ge en något som är väldigt likt Pappy Van Winkle’s 15yo eller i alla fall Van Winkle Lot B eller Old Rip Van Winkle 10yo. Det är flaskor som är minst sagt besvärliga att komma över nu för tiden. Hela anledningen till att man kanske kan få detta resultat är att den mash-bill som används är den samma i samtliga flaskor. 

Man blandar 60% Antique med 40% Weller 12yo och sedan ska det stå i flaska i åtminstone 3 månader. I mitt fall har det hunnit bli det dubbla. 

Jag har i min lina idag sample av Old Rip Van Winkle 10yo och Pappy Van Winkle 15yo mot Poor Man’s Pappy! 

Så när ska man ta sig tid att få till en liten provning då, jag har dragit ut på det ganska länge men när en jobbresa till Las Vegas dök upp i kalendern så var valet enkelt! Flaskorna har helt enkelt fått åka med, det kändes som det perfekta tillfället. 

Här kommer lite enkla smaknoter men jag kan börja med att säga att färgmässigt så är 10yo och Old Man’s väldigt lika, härligt gyllene, Pappy 15yo är något mörkare. 

Old Rip Van Winkle 10yo: 

Doft: lite stickig, karamell och bränt socker, något nötigt, 

Smak: mjuk och len, en skön sötma, lite nötter igen, mot slutet pepprig

Old Man’s Pappy

Doft: Återhållsam, klassisk bourbon men den sticker inte ut som 10yo gjorde. 

Smak: SÖÖÖT och len, den börjar riktigt härligt, lakritstoner och mot slutet kommer det en skön pepprighet.

Pappy Van Winkle’s 15yo

Doft: den har allt 10yo har men dubbelt upp, jag tycker den doftar helt underbart. 

Smak: här påminner den mycket mer om Old Man’s! Den anländer extremt sött, den är väldigt len, det kommer en viss pepprighet mot slutet men inte mycket. A smooth ride skulle man kunna säga! 

Det här var spännande och kul, Poor Man’s står sig väldigt bra, den är riktigt trevlig! Old Rip 10yo lämnar inget direkt att önska det är en riktigt bra bourbon. Pappy 15yo tar dock hem detta, det är en helt underbar bourbon!! 

MEN på en punkt förlorar både Old Rip 10yo och Pappy 15yo och det med hästlängder, priset!! Jag betalade under 800kr för de två flaskor jag använde för att blanda Poor Man’s Pappy och de båda är riktigt bra bourbon. Old Rip 10yo hittar du troligen inte under 2000kr och Pappy 15yo landar på runt 7000kr om inte mer. Det är ingen av dem värda, priserna är helt horribla men jag vill inflika att destilleriet inte är boven i detta. Deras listpriser är väldigt humana och flaggskeppet Pappy Van Winkle’s 23yo har ett listpris på ca 350£ men på auktioner får du ge i alla fall 15000kr. 

Bok om japansk whisky kombineras bäst med japansk whisky, Ichiro’s Malt & Grain i detta fallet. 

Bok om japansk whisky tillsammans med japansk whisky.

Ichiro Akuto är grundaren av destilleriet Chichibu som är ett av mina absoluta favoriter och jag ser fram emot att läsa om det i boken. Detta lilla destilleri ligger nordväst om Tokyo i staden med samma namn. Det grundades 2008 och var det första destilleriet som öppnats i Japan sedan 1973 (ett ypperligt år om jag får säga det själv). Med en kapacitet på ca 120000 liter sprit om året får det klassas som rätt litet om än nästan 4 gånger större än Smögen. 

Det finns en härlig sötma i doften som är rätt tung/fet. Godis sockerbitar kommer jag att tänka på och så vanilj, mycket vanilj. Sedan har vi grain’en som ligger där i bakgrunden och doftar rätt angenämt. 

Smakmässigt är den lite tråkigare, syrligt vitt vin är min första tanke. Ju längre man har den i munnen desto sötare blir den, vanilj och efter en stund salmiak. Den blir lite pepprig mot slutet, inte mycket fatbeska. 

Hmm jag kan inte sätta fingret på det, jag blir inte riktigt vän med den. Det stör mig lite för den är inte dålig, jag har druckit rejält mycket sämre whisky. Är det mina förutfattade meningar som ställer till det för mig. Jag älskar Chichibu, men det jag druckit är så mycket bättre än detta. Kanske är jag orättvis då detta är en blend på 46% och inte en fatstark single malt. Jag har en känsla av att det är det senare som ställer till det för mig. 

Boken då?? Inledningen suger in en i boken, man vill läsa vidare MEN tyvärr kom livet emellan och jag får återkomma i frågan. Men enligt säkra källor är det den bästa bok som skrivits om japansk whisky.

Ichiro Akuto tillsammans med lilla jag.

World Whiskies Award 2018. Jag blir lite nyfiken på hur denna tävling går till? Vem får skicka in flaskor, hur många olika flaskor får man skicka in, köper man sig en plats, jag får helt enkelt läsa på? Snabb googling visar att all info ser ut att stå på deras hemsida. Jaja lite tankar kring de flaskor jag provat eller nästan provat…

Med en prislapp på 2200£ så känns Hakushu’n rätt avlägsen, kommer ihåg 18 åringen som en rätt blek sak tills den fått en stund i flaskan med mycket luft då piggnade den till ordentligt. Jag får springa hem och testa mitt sample av Ichiro’s det är ju trots allt från mitt favorit destilleri Chichibu så det är lite skandal att jag inte provat den än.
Taketsuru 17yo har jag en oöppnad flaska stående sedan gammalt, tid att korka upp den kanske? 1792 har jag provat några släpp ifrån, brukar vara bra. Sist av de jag kommer att nämna, Balcones, jösses vad dom brukar leverera! Speciellt deras barrel strength buteljeringar, det är riktigt bra grejer.

I övrigt kan jag inte säga så mycket om de andra vinnarna annat än att dom säkert smakar gott.

http://www.worldwhiskiesawards.com/winner/Whisky/2018/taste

World’s Best Single Malt: Hakushu 25 year old
World’s Best Single Cask Single Malt: Sullivan’s Cove American Oak Single Cask HH0351
World’s Best Blended: Johnnie Walker Gold
World’s Best Blended Limited Edition: Ichiro’s Malt and Grain Limited Edition
World’s Best Blended Malt: Nikka Taketsuru 17 Year Old
World’s Best Grain: Bain’s Cape Mountain Whisky
World’s Best Bourbon: 1792 Full Proof
World’s Best Rye: Distillery 291 Colorado Rye
World’s Best Wheat: Bainbridge Battle Point
World’s Best Corn: Balcones True Blue 100 Proof
(World’s) Best Canadian Blended: JP Wiser’s Dissertation
World’s Best Pot Still: Ransom The Emerald 1865 Straight American Whiskey
*Listan ovan är saxad från TWE blogg.

För tredje året i rad var jag på plats och hjälpte Svenska Eldvatten bakom disken med servering och översättning (skånska till göteborgska). Det var som vanligt två dagar fyllda med kul möten och massor med god dricka.

Eder bloggare.

Enligt arrangören såldes det 4000 biljetter för fredagen och 10000 för lördagen, det märktes. Under fredagen fanns det tid och plats att stå och prata under långa stunder utan att någon annan drabbades. Det är också säkrast när det gäller tillgång på dricka som det kanske inte finns så många flaskor av.

Lördagen var avsevärt mycket mer hektiskt med väldigt mycket mer besökare. Det är en mer krävande dag men jösses vad kul det var. Lite extra spännande är alla besökare man lär känna som kommit alla år, det är många stammisar i Eldvattens monter kan jag lugnt säga.

The gang utan Anki.

Trångt på golvet.

Just stammisarna gör det extra kul, Eldvatten har lyckats få en rejäl skara med fans. Detta är en skara som letar sig fram till montern så fort det öppnar och sedan provar sig igen ett par drams står och snackar massor, försvinner iväg en stund för att återkomma både en och två gånger till under dagen. Jag tycker det visar vilken kvalitet deras släpp håller och vänta bara, jag har fått smaka vad som komma skall…

Bakom disken tog jag mig friheten att prova lite av det vi serverade för att kunna guida så bra som möjligt. Favoriterna var två buteljeringar från David Stirks Creative Whisky Company. Den ena hetta Orkney och var en härligt fruktig 9yo HP, den släpptes den 7/3 på SB och sålde slut direkt. Den andra släpps på SB den 14/3 och det kommer cirka 60 flaskor av den, Isle of Islay 10yo (Lagavulin) lagrad på sherryfat, en rökbomb med sherry vad skulle rimligen kunna gå snett.

Pär Caldenby på besök.

Ingvar Rönde låter sig förföras av kommande släpp.

Vad lyckades jag prova utöver det som fanns i vår egen monter då? Smögen Barrique! Fick jag mig ett smakprov av, det är en riktig maffig whisky som jag är glad över att ha en flaska öppnad av här hemma.

Bishops I Malmö presenterad sin HP single cask, den imponerade på många, inte mig, jag tyckte den var svavelosande sur som vissa sherrylagringar blir ibland. Så HP var en av höjdpunkterna och lågvattenmärket i min mun.

Hven bjöd på ett smakprov av sin senaste Seven Stars Mizar och det är en skön whisky men kanske lite för tam, det är svårt att inte gilla den men den stod sig lite slätt. Bäst var en Rom serverad hos House of Symposium, en galet bra Hampten 2010 6yo buteljerat av italienska Velier.

Bäst i min mun.

Det är löjligt kul att få stå bakom disken och prata sig hes i två dagar, det sätter en på prov gång på gång och man får vara försiktig med vad man serverar. Vissa verkar ha järnkoll men efter en liten stund inser man att man inte ska servera den där singel cask rökbomben utan istället är det faktiskt en snäll bourbon lagring på 43% som passar bäst. Man lär sig vara lyhörd och ödmjuk, vi är alla så olika och det är viktigt att inte glömma det.

Jag vill be att tacka Peter och Tommy för att än en gång ge mig chansen att representera Svenska Eldvatten, det är något jag gör med glädje.

Varför åker man till Tyskland för att gå på provning när man kan göra samma sak här hemma? Tjaa om George Grant från Glenfarclas kommer och håller provningen så blir det ju lite intressantare. Sedan är det alltid lite kul att åka iväg med ett gott gäng och bara njuta av whisky.

Tillsammans med ett väldigt glatt gäng från Eslöfs Whisky Society åkte jag 50 mil för att prova Glenfarclas i Iznehoe hos Manfred på Whizita. Vi visade oss långt från ensamma i att komma från Sverige, det var ca 20 stycken svenskar på plats av totalt 60 personer på provningen.

Väl på plats så slog vid oss ned hos Manfred i butiken tillsammans med George Grant och tog en öl och en dram. Vi satt och pratade med honom och hans importör tills de var tvungna att gå och förbereda provningen. Han var en riktigt kul typ och han fick tillfälle att använda det faktum att jag inte är medlem i Eslöf än emot mig under provningen.

Senare på kvällen var det dags för tillställningen och det var en fröjd till provning, George Grant var en väldigt kul kille som drev med sig själv och alla i salen om han fick chansen. Jag drabbades av honom tillsammans med Mattias Oleniusson som han gärna häcklade, allt med glimten i ögat.

Det berättades anekdoter från hans resor och iakttagelser om branschen han är i om vartannat och så dracks det smått fantastisk whisky. Min erfarenhet av Glenfarclas har varit lite hit&miss, jag provade 105:an blint för en tid sedan och gissade att det var en bourbon!! Jag tycker deras 21yo är riktigt tråkig och deras single casks har varit av varierande kvalitet. Men det som serverades denna kväll var ljuvligt, med ett undantag och det var första glaset som var mediokert.

Jag listar glasen här nedan i den ordning vi fick dem, jag tog inga smaknoter och inser att jag behöver nog skaffa en liten bok för just det ändamålet.

Sex Glenfarclas.

No. 1 Sweden Rock 10yo 43%

No. 2 2008 Christmas Malt, bottled 2017 46%

No. 3 Edition No. 21 ”Thomas Carlyle” 1990-2017 46%

No. 4 Family Cask 1989, spring 2017 refill sherry butt 43,6%

No. 5 Six Generations no. VI (George Grant) 1976 40yo 43,7%

No. 6 Cask sample 1965

George blev under kvällen klart överförfriskad dock utan att det påverkade provningen negativt, i alla fall upplevde jag det så. Det kan vara en anledning till att han var så frispråkig som han var.

Morgonen därefter hade Manfred butiken öppen för oss svenskar och det handlades friskt innan det bar av hemåt igen.

20171125

• Vem är då jag? – Jag är nog urtypen av whiskydrickaren, medelålders vit man.
• Första whiskyköpet var en Johnnie Walker Red Label som tog låååång tid att avsluta, inköpt år 1998.
• Whiskyn som öppnade ögonen var Ardbeg 1975 och 17yo, detta skedde mot slutet av 1990-talet.
• Det verkliga intresset kom när jag snubblade in på diverse whiskyrelaterad sidor på Facebook 2012-13 någon gång. Där härjar jag friskt sedan dess.
• I år 2018 blev jag äntligen medlem i en riktigt whiskyklubb, Eslöfs Whisky Society. Men jag är sedan starten medlem i überexklusiva och eminenta Blindskottsgruppen som består av några av de vassaste whiskykvinnorna och männen i Sverige!

En bild på bloggaren, ett så här fånigt leende får man när man råkar vara på rätt plats vid rätt tid. I glaset – Mortlach 75yo – priset som betalades: 10£.